in anyone else...
Helt oförutsägbar, rolig och unik. Unik speciellt.
Och denna låten blev jag lite kär i.
We both have shiny happy fits of rage.
You want more fans, I want more stage.
I don't see what anyone can see, in anyone else,
but you
I kiss you on the brain in the shadow of a train.
I kiss you all starry eyed, my body's swinging from side to side.
I don't see what anyone can see, in anyone else,
but you.
Moldy peaches - Anyone else but you.
Bara få vara.
Det är höst snart. Igår var jag sommarklädd. Med shorts och linne, plus leggings för att inte frysa allt för mycket. Men nu bryr jag mig inte, det får gärna bli höst. Märkte det när jag gick hem från Maxi i torsdags kväll vid niotiden hur skönt det är när det inte är för kallt, men inte för varmt heller. Höstkvällar slår ganska mycket faktiskt. Det är mys på det. Och idag är jag ledig och jag vet inte vad jag ska göra. Fixa min mobil som inte har något ljud längre, och det ska vara en walkman. Ikväll är det elvira, kände mig sugen på det för ett tag, men vet inte riktigt. Vi får se.
Sedan är min syster smart. Utan att hon ens tänker på det kläcker hon ur sig meningar som faktiskt är så sant.
Hon sa: Sarah, kan inte saker bara få vara? Ingen förklaring. Bara vara.
Det är faktiskt sant. Inga svar, bara få vara.
någonstans.
solen skiner,
medan sista sommardropparna faller.
en annan gång säger du,
en annan dag hoppas jag.
du ger mig handen, jag håller inte om den.
du säger varför?
jag tar handen.
jag håller den hårt.
du säger att du måste gå.
jag säger att jag vet.
du säger snart så.
jag säger ingenting.
jag ser dig gå.
jag viskar hejdå.
till någonting,
som blev ingenting.
den tjugosjunde
Jag orkar inte jobba idag, usch.
Jag gäspar hela tiden och det regnar ute
så jag vill bara somna om på soffan igen.
Men icke. Men men,
Grattis Christoffer, 20 år idag! Hoppas ölen smakar! ;)
Och så vill jag länka till min syster som överraskande nog också skaffat blogg,
hon heter http://bybettan.blogg.se. Kolla in! ;)
Plus att checka in min nya egendesignade ipod här på vänster sida.
Och lyssna med såklart.
Och annars kan ni väl tänka på mig ni som sitter inne i era hus & kollar mysfilm
medan jag åker runt och jobbar.
Aja, nu ska jag inte klaga. Jag fick i alla fall sovmorgon.
PussHejs.
keep dreaming, keep walking.
Det går rätt trögt.
Igår regnade det, konstant. Det regnade när jag åkte till jobbet, och det regnade när jag satte mig på tåget vid nio för att åka hem. Sommarens sista droppar föll över hela Sverige och det är svårt att acceptera att allt inte är solklart och underbart. Så var gårdagen för mig i alla fall, jag var trött och seg och allmänt negativ, nej inte negativ, mer realistisk om saker och ting. Jag har kommit på att jag är inte det, jag tror för mycket. Men saker och ting måste erkännas, innan det kan accepteras, och kanske kan några regndroppar, långa tomma stunder som innebär väntan på tåg, tid eller annat, få en att inse. I alla fall för mig.
I fredags var det Kingan med Sara & Henrik. Det var fint det. Och i lördags & söndags var det enbart jobb, jobb och jobb. Men jag antar pengar behövs och jag ska verkligen inte klaga, verkligen inte klaga.
Och nu ska jag sova, imorgon är det jobb.
Och för att inte glömma att nämna, Emma fyller 19 år idag.
Grattis min vän! Jag hoppas din dag var fin.
Jag har inte så mycket mer att säga. Goodnight people.
music was my first love ...
... and it will be my last.
Det är underbart att hitta ny musik.
Nya artister med låtar som får en att rysa.
Ibland tror jag att jag har tröttnat på musiken.
Jag orkar inte lyssna,
jag orkar inte spela.
Jag vill verkligen inte höra mig själv sjunga.
Och skulle någon fråga,
vilken är din favorit?
Skulle jag osäkert svara,
utan något svar.
Jag har inga favoriter.
Jag kan ingenting alls.
Jag kan inte musik.
Jag har nog ingen koll.
Och jag ska ha studerat det,
i TRE år.
Noll koll,
jag bara flyter med,
som i en fin melodi
då behöver jag inte veta.
En stund utan bakgrund och upplägg,
då vill jag vara spela.
Om och om igen,
utan att någon lyssnar,
en stund med mig själv,
en stund för det här.
Jag har ingen koll,
jag kommer inte ens försöka.
Men när melodin börjar spelas,
och det är mina fingrar som bildar.
Så vet jag varför jag spelade,
alla de tre åren,
och alla de tio till.
Varför det är en sådan del i mitt liv,
och varför jag älskar att spela det.
Jag behöver inte veta,
jag ska inte ge det en chans,
får jag bara lyssna,
så har mitt liv fått sin glans.
Couldn't find it in your eyes
beauty, I'm still looking.
beautiul, I'm still finding.
you are beautiful, I keep believing.
soon, I will also understand.
heaven can wait
visst är det underbart när man kan se allt så klart?
jag tycker det är underbart.
jag inser något nytt varje dag.
du är så bra.
for better for worse - just do it.
För det första så ska jag börja träna duktigt och ordentligt, har inte blivit så mycket med det på sistone, och ingen regelbunden i alla fall, men det ska det bli ändring på. Ska försöka mig på dansmixen på qpoolen, och sedan försöka springa ute. I alla fall en bra början. Sedan får vi se vad mer som händer. Och just det, den 8 september ska jag permanenta mig, lockigt och dant, får se hur det passar denna tredje gång jag gör det, men det ska bli skönt att göra något kul med håret. Jag gillar det lockiga. Det är slut på det raka och tråkiga.
Nu ska jag sova. Får se om jag hinner en springrunda imorgon bitti. Jag blev så på G när jag pratade om det.
Dagens person : Nanne Grönvall.
Såg en intervju med henne på nyhetsmorgon idag på mitt jobb. Hon ger sådan inspiration och så har hon en sådan sanslös energi att man blir helt smittad. Hennes favoritföremål att samla på var troll och häxor för hon tyckte det speglade oss människor. Vi känner oss oftast så annorlunda och odugliga, och att vi skiljer oss så enormt från alla andra i samhället. Hon menade och sa att
"Det finns något fint i alla människor. Alla människor är vackra på sitt sätt"
Sant tycker jag.
Och så är hon en sådan förebild egentligen, för så många, ganska omedvetet.
I alla fall, sov sött.
Godnatter.
vardagslyx.
Sov sött.
PUSS!
lördagsnatt.
Sophie, jag tror jag börjar bli som dig, du och jag blir alltmer lika alltså! :) Klockan är snart halvtre och jag är pigg som om klockan vore tolv, men det är du & jag som är nattugglorna, bara det att nu är det jag som sitter uppe själv, ingen annan som joinar mig såhär sent på natten. Så jag ska däcka till Friends tror jag, om ni vill veta.
Ha det fint & godnatt.
Sleep tight.
- 080808 - for once.
Jag vet inte vad jag vill, och jag skyller på Hässleholm, jobbet och allt annat runt omkring.
Inget går som jag vill.
Och för andra rullar allt på.
Så därför ska jag fundera ut vad jag vill innan jag säger något ord till.
Jag tror jag vill bort härifrån. Enda anledningen till att jag är kvar i Hlm är pågrund av alla människor som man kommer att sakna. Men jag tror jag kommer att sakna det hela lite till, bara jag kommer bort härifrån ett tag.
Få se nya delar av världen. Det visar sig att jag är sämst på Geografi. Pappa skrattade högt när han frågade mig om länder under OS-invigningen och jag svarade Afrika när det var länder från Sydamerika och tvärtom.
Jag tror inte jag uppskattar saker som jag brukade, och jag tror att jag inte ska tänka så mycket. Det var därför jag tackade ja till den kursen. Det kändes kul och det kändes rätt, för stunden, just nu.
Vad mer kan man veta,
just nu?
Jag orkar inte göra rätt,
de tiderna är förbi.
Nu vill jag bara vilja. Se saker och känna livet.
Just nu känns det som att jag bara väntar på någonting.
Dagens inlägg.
Dagens tanke: På mycket, som vanligt, haha. I alla fall på hur saker och ting har förändrats, och mycket till det bättre. Något jag insåg idag. Saker och ting man letar efter finns oftast precis framför en, framför näsan. You need to look all over the world to realise that the one thing that matters was with you all the way....
Dagens person: BJÖRN GUSTAFSSON!
Roligare och mer naturlig människa får man leta efter. Hans humor är den bästa och jag slutar aldrig skratta. Jag gillar speciellt hans stil, även när han inte är på scen. Han har så mycker mer och är inte så slafsig och jobbig som andra komiker. Jag har inte varit så mycket för standup och komiker, men han beskriver man med ett ord, klockren. Sanslöst klockren.
Dagens bok: RUTIGA KOKBOKEN!
Wunderbar, underbar. Jag har lagat mat idag, och jag vet då att många drar på mungiporna, och inget oförståligt på det, jag har inte så många matlagningserfarenheter i mina dagar, ännu färre lyckade sådana. Men sedan jag fick denna i studentpresent och jag har blivit tvungen att laga mat i mitt arbete har jag blivit tvungen att ta matlagningen i egna händer och minsann och dag, jag kan också laga mat. Lite överraskad själv men allt är tack vare denna bok. Sanslöst vad mycket man kan laga, haha. Idag ställde jag mig vid spisen igen, och mamma blir alltid lika glad.
Dagens favorit: Min familj. Man tänker för lite på hur bra man egentligen har det. Tyvärr är inte Sophie hemma, saknar henne därborta i NewYork, det är som bäst när alla är samlade. Jag älskar er.
Dagens stolthet: Havrekakor, som jag själv bakat. Minsann, jag bakade lite till kvällens film. Lite stolt över mig själv faktiskt. Jag bakar en gång vart fjärde år och nu har jag tom bakat två gånger på en vecka (!) .
Dagens klagan: Getingstucken, utan att ens märka det. Plockade vinbär åt mamma och småpratade med grannen över staketet då jag kände hur det högg till i fingret. Smärtan fanns kvar en lång stund men kände inte att jag kunde avbryta samtalet sådär. Fick ett tillfälle sedan att springa därifrån och frågade mamma, minsann och dag, jag var getingstucken.
Dagens mål: Att sova tidigt. Klockan är elva så jag får bege mig snart. Och att jag ska ta tag i saker, jag är dålig på sådant. Alldeles för dålig. Men i alla fall jag har väl varit tillräckligt duktig idag så jag får väl vara nöjd.
So long my friends, och sköt om er!
Pusselligodnatt.
tunga steg påväg framåt.
Jag har sovmorgon imorgon. Lycklig. Det är livet för mig, sovmorgon. Usch för tidiga morgnar. Det är nästan så att man ska sätta klockan på sju för att sedan bara trycka av larmet och känna den underbara känslan över att "jag behöver inte gå upp, jag kan ligga kvar!!!" Wonderful.
I alla fall så är det oväder ute. Medelhavsklimatet har sagt sitt och nu är det värsta tornadon ute, typ. Och det är mys att sitta inne. Har precis haft mysfilmkväll med josse. Vi hyrde 5 filmer för 75kr, lyxmåndag!
Det blev Mamma, pappa, barn som vi såg ikväll; helt okej svensk film som var lite skum. I alla fall så är film det rätta just nu. Film, vänner och jobb, det är mitt liv just nu. Jobbar så mycket att jag nu har insett hur trött jag är. Trodde inte att man kunde bli så trött men tydligen tar det på krafterna omedvetet och allt går tyvärr ut på människor som inte borde få det ;/. Men så är det. Jag försöker kämpa på ändå, men det är rätt mycket just nu. Om två veckor börjar alla skolan, och jag står här och ska bestämma över allt själv. Usch och fy, trots att det är väldigt spännande och väldigt väldigt skrämmande. Men jag har pratat med många nu, och själv känner jag om multimediakursen att den är helt rätt. I alla fall. Och jag ska inte klaga på något, inte när jag tänker på min klasskompis som var med i den dykolyckan och där hela hans vardag vändes upp och ner.
jag gör verkligen det, så mycket!
Nu ska jag sova och se till att få lite sömn.
Ta hand om er alla, saker och ting kan ändras så snabbt!
Mys i regn, tid & kaffe, plus en metro.
03.15. Vaknar, får panik och tror att jag försovit mig. Kollar på klockan, och somnar om igen.
04.37. Vaknar, får panik och tror att jag försovit mig. Kollar på klockan, och somnar om igen.
05.30. Väckarklockan ringer, och jag vaknar inte.
05.40. Vaknar, får panik och suckar över mig själv när jag inser att jag tryckt bort larmet i sömnen.
06.43. Åker tåg mot Vinslöv. Det ösregnar, men det är mys ändå. Plus att det finns metro över som ger en stor bonus på det hela.
07.00. Anländer till Bygatan. Tyst och lugnt. Brygger kaffe, träffar min arbetskamrat och vi pratar om det ena och det andra.
08.00. Druckit klart kaffet, läst igenom Norra Skåne och lite reklambroschyrer. Känner mig redo för att göra något.
08.30. Städningen som jag skulle hjälpa en boende med denna dag är nu klar. Tvätten ligger i och vi sätter oss och fikar. Mera kaffe.
09.00. En sväng till ICA. Bilen dör precis innan järnvägsspåret. Jag suckar bara, orkar inte få panik och trycker ner gasen i botten (förvånad över mig själv). Bilen startar till min lycka.
10.00. Hemkommen. Ingenting att göra. Läser Se&hör och sedan blir jag helt fast i tvprogrammet Supernanny.
11.00. Antikdeckarna (?) börjar. Suckar och hämtar min mat istället. Programmet var inte så illa ändå.
12.00. Fixar mat åt boende. Nästa arbetskamrat kommer och vi pratar också om det ena och det andra.
14.00. Fixat lite tvätt och nu är det dags för fika igen. Denna gången skippar jag kaffet.
14.30. Slutar, men ägnar mig åt att göra klart tvätten i alla fall, tåget går ju inte förrän tre.
15.20. Struntade i tåget, bussen är ändå mysigare att åka. Det börjar regna när jag anländer i Hässleholm och jag beger mig hem.
Trevlig dag. Jag är mest trött för det eviga vaknandet i natt, annars som sagt är jag inte så trött. Ganska slapp dag, som ni ser. Och jag berättade väl att detta var en arbetsdag? En vanlig sådan. :) 
Morgnar är mysigast när det är som tystast.
Tillsammmans med tåg och regn
är det en oslagbar kombination,
och så metro såklart!
TRADE - be prepared for the hidden truth
baserad på verkliga händelser som sker varje dag runt om i världen med en miljon utsatta människor.
Fy sjutton. Denna film fick mig att skaka, blunda, sätta kudden för ansiktet och riktigt känna en inre ilska mot vår värld. Filmen handlar om sexhandel som sker mellan Mexico och USA. Och i världen är det omkring en miljon människor som förs mellan gränserna, säljs, utnyttjas och behandlas som sexslavar. Fy sjutton. Jag är rädd för världen, rädd för de människor som gör sådana här grymheter och som mest skrämmande av allt finns runt omkring oss. När man ser en sådan här film blir alla problem som för mig var stora som en liten mini-golfboll redo att skjutas iväg så långt det bara går. Så små är de problemen jämfört med en miljon människors livssituation gömda i smyg levande i ett, rent ut sagt, helvete. Jag vet att jag inte kan göra så mycket, mest försöka ta hand om mig själv att jag inte hamnar i områden där jag inte är säker, för det är så hemskt att tjejer är så utsatta. Pojkar är faktiskt, överraskande för mig, mer utsatta i sexhandel än vad jag trodde. Men att alltid behöva vara rädd när man går hem i mörkret, trots att det finns villor överallt, är det värsta. Jag ska inte ens klaga, jag har det bra och jag är trygg i mitt hem. Men jag vill försöka hjälpa till, på något sätt, jag vill inte veta att människor har det såhär. Att människor utnyttjas såhär för andra människors njutning. Det är så hemskt att det borde vara ett större problem än vad folk tar det som. Det blev lite djupt det här men den här filmen berörde mig så sjukt mycket. ÅH, vad jag vill kunna göra något. Men jag vet inte vad. Jag bara hoppas att det blir bättre, jag hoppas. För såhär kan vi inte ha det, såhär kan inte människor leva. Såhär kan det inte få vara. Snälla någon, lova?
fascinating, isn't it?
Har precis anlänt från Åhus efter en mysdag med min vän Josse på stranden. Har sand från topp till tå, innan och utanpå allt som jag bär och jag skiftar i rött och brunt. Det bränner lite, och jag får se det positivt; det ska väl kännas, right?
Vi åkte dit efter vi varit på Pmr och Josse fått en ny snyggmobil med grpsfunktionen som hon blev så lycklig över, haha!
I alla fall så började vi prata om det som detta blogginlägg antagligen kommer att kretsa om, hur man är som person, och hur man skiljer sig. Okej, vi sade aldrig de orden i den följden utan vi kom in på
det när jag tillslut förstod varför jag och Josse, som är så lika på många områden, samtidigt skiljer oss så otroligt.
Josse är så extremt praktiskt lagd medan jag i vissa sammanhang lider av praktiskt handikapp. Det är komiskt när man tänker närmare på det. Som tex vår NewYork resa som närmar sig i höst där hon redan har planerat när vi ska åka på morgonen för att kunna vara där i bästa möjliga tid. Och vi snackar inte kring "typ 3" på morgonen utan mer exakta tider kring klockan kvart över, eller tio i. Och i sådana sammanhang är jag helt lost. Jag hade nog börjat fundera på det veckan innan och då kanske tänkt att ja, runt den tiden typ där en halvtimme innan och efter går bra att åka, men icke. Det kommer bli ordning och reda, och jag vet att vi kommer hinna i tid till alla tider som ska passa. Och i samma veva så ska vi ju också mellanlanda i Bryssel för några timmars paus, och där har Josse redan tänkt ut hur många timmar vi har på oss att göra saker och vad som måste göras. Det enda jag tänkte på när jag hörde det var den goda buffén vi hade kunnat slå oss ner vid för att sitta där några timmar och fördriva tiden och få ut så mycket mat som möjligt för ett fast pris.
Det är sådant jag menar, där är vi så extremt olika.
Tekniskt lagd är min sötsyster Ewa som vet allt om det senaste inom teknikens områden, och vill mer än gärna utforska varje teknikpryl hon kommer åt. Hon förstår brukshandvisningarna som man själv slänger i papperskorgen, och hon ser det logiska i att sätta ihop saker och ting.
Teoretiskt lagd är min pappa, i alla sammanhang. Han vet orsaken varför och hur. Han vill veta varför, och jag antar det utgör svaret varför han är teoretiskt lagd.
Jag är mer den drömmande, tidsoptimisten (för sannerligen tragiskt nog är jag det) som lever i andra världar samtidigt som jag försöker göra tre saker samtidigt. Inte så lyckat. Istället för att se det praktiska ser jag det kreativa, det ytliga. Jag ägnar mer tid till att duka snyggt och fint istället för att maten ska bli bra och gjord i hyfsad tid. Jag har också en tendens till att inte vara logiskt lagd. Att jag förstod matte var ett under (!) för jag kan inte se det logiska, realistiska och det egentliga. Jag ska alltid krångla till saker och ting istället för att ta det för vad det är och tänka vad anledningen möjligen kan vara, alltså det logiska, men icke. Jag är för hastig i saker och ting och kan inte stanna till och ta ett djupt andetag och sedan ta tag i sakerna utan jag gör snabbt vad som ska göras och sedan får jag panikandas när jag inser hur fel allt blivit.
Intressant, alla har vi våra brister och väldiga fördelar.
Jag vet säkert mina, nu i alla fall, men det tog några år.
Nu ska jag laga sallad och slappa framför friends.
So long.
så är livet.
det är rätt synd faktiskt.
för ni har betytt en del.
men jag är inte den som står och tittar på,
då är jag den som går.
lastdayofjuly.
tack för att jag har dig!
