det finns nog ingen rubrik för det
Då var denna dag också över minsann. 6 oktober, det är verkligen höst nu. Min skinnjacka som har värmt så gott börjar vara i det kallaste lagret och jag får nog försöka prega på mig halsdukar och annat mysigt. Men konstaterandet är att det är höst. För ett år sedan så var det vid denna tid jag precis fått reda på att du var sjuk, väldigt sjuk, min vän. Den 21 november sedan så gick du bort. Förra hösten kändes så otroligt tung. Du kämpade in i det sista och på begravningen kunde inte min hjärna förstå att jag satt på just din begravning för sådant här fick inte ske, får inte ske.
Idag den 6 oktober dog en annan person, en bekant, jag kände inte honom så väl men vet väldigt väl vem han var. Han kämpade också in i det sista och han blev 23 år. Jag tänker på dig, på din familj och alla dina närmaste. Mitt minne av dig är att du var en väldigt glad och positiv person. Ödmjuk och fin personlighet. Jag kommer att tänka på dig de närmaste dagarna och veckorna. Vila i frid.
Att sådant här fortfarande händer är ofattbart och så himla fel. Så himla fel.
Men desto mer man säger det desto mindre slutar det inte ske. För det.
Detta är en värld vi lever i, den enda värld vi lever i. Den enda dagen är idag.
Ja, detta blev en ganska sorglig text. Men jag har tänkt mycket på dig och hoppats så innerligt att ett mirakel skulle ske.
Vila i frid.
/ Sarah
Kommentarer
Trackback
