Nu var det snart tre veckor sedan jag skrev sist. Jag vet inte varför jag inte har någon energi, eller jo, egentligen vet jag: Skolan. Den tar otroligt mycket på krafterna. Man har för det mesta alltid något att göra, och man är otroligt fokuserad. Det låter kanske lite väl bra självsäkert att man är otroligt fokuserad men det är ingen bonus, det är ett krav! Så i alla fall, imorgon ska jag göra min sista intervju för denna kurs. När jag trampar mig hemåt från staden imorgon ska jag le stort över att äntligen vara klar med kurs nummer 2. Intervju 2, denna sista, ska vara en valfri intervjuperson men som ska tillföra ett läsvärde. Antingen en intressant person eller någon som kan berätta något om någon aktuell händelse. När jag läste detta kände jag OJ. Visst, intervjupersonen ska vara helt okänd vilket inte är så svårt i en stad full med massa okända människor, men läsarvärdet? Där blev det svårt. Men jag tänkte vid tolv när jag fick uppgiften att det är ingen idé att sitta och gräma sig över det utan att fokusera direkt. Jag tänkte på vilket ämne som skulle kunna passa mig bra men samtidigt vara aktuellt och hälsa kom snabbt i tanken. Så efter lite snabb tankeverksamhet bestämde jag mig för att inrikta mig på frågan: Varför mår så många unga dåligt? Fick inte tag i någon på ungdomsmottagningen på telefon och tog mig på cykeln och cyklade några kilometer in till staden och fick tag i en kurator. SÅ lyckligt lottad är jag och har fått en intervjuperson som lyckas planera in mig i sitt annars fullbokade schema. Hon tar mig en kvart på lunchen. Det tyckte jag var väldigt generöst!