Lördagkväll och jag sitter på min fasters dator i Stockholm. Under torsdagseftermiddag bilade vi upp och anlände framåt elva. Puh, men fram kom vi. Under fredagen var det begravning i Södertälje för morfars bror Daniel. Det var en ljus & fin begravning och fast man kanske inte kände min morfars bror så väl så blev man väldigt berörd ändå. Jag tror att det är stämningen, alla anhöriga och många känslor som bubblar upp på en och samma gång, men begravningen var som sagt ljus med fina tal.
En sådan här dag är det svårt att inte försvinna iväg med tankarna på allt som varit och alla minnen man har inom sig, men som man under vardagens rutiner tonat ner långt, långt in. Alla de som blivit tvungna att lämna oss och all den saknad de lämnat efter sig. Farmor, mormor, morfar. Älskade och så oerhört saknade.

Tanken fördes snabbt iväg till dagen som är idag, den 21 november. Christoffer, min fina vän. Du fattas mig. Att det har gått ett helt år sedan känns svårt att förstå. Men jag saknar dig och jag tänker så ofta på dig, på din spontanitet och framförallt din positivitet. Du inspirerar mig och jag ler ofta när jag tänker på dig. Du var en kämpe in i det sista, och som sagt så många gånger, du levde verkligen livet. Du levde verkligen livet in i det sista. Men nu fattas Du här.

Förutom mycket sorg och tårar fylldes även helgen med mycket glädje och skratt. Igår träffade vi min kusin Anna och hennes underbara familj. Jättemysig kväll med skratt, mysstämning och tacotallrikar (!).
Idag tog vi en tur in till staden city Stockholm. Strosade och vandrade längs den kungliga gatan och Sergels torg.
NU ikväll har vi varit hos mammas kusin Lotta och spelat sångspel och haft det verkligen jättemysigt.
En sådan här dag och helg ger allt annat ett annat perspektiv. Man uppskattar livet och accepterar det för allt det innehåller.

Imorgon bär det av till Kalmar och på måndag är det back to school. Back to reality. Och det blir säkert jättebra. I Kalmar finns ju Henrik.

Ha en fin söndag imorgon!

/ Sarah