Jag satte mig vid pianot, spelade några låtar.
Spelade "When you're gone", Avril Lavgines låt.
Kom inte ens till refrängen, allt brast.
Gud vad jag saknar er.
Hur har allt kunnat förändras så mycket på ett år?
Vill tillbaka till att umgås med dig Christoffer, du var en sådan härlig person.
Och jag vill tillbaka till när jag var liten och satt i din famn mormor,
eller hur du hade kunnat trösta mig nu mormor, du kunde sådant.
Nu är jag snart 20 år,
och ni finns inte ens med längre.
Allt annat kvittar.
Ni fattas mig.