Måndagmorgon, klockan tio var jag på stan. Jag & alla andra morgonpigga hässleholmare som också var tvungen att få en bra plats i kön på handelsbanken. Det var rätt kallt, så jag tog jackan. Kanske inte hade behövts hade jag märkt men det blåser, och alla är påväg från semestern nu. Det är påväg mot hösten.
För två år sedan var det skola som gällde. Nu är det skola igen. Jag har planerat, fixat. Praktiskt. Elegitimation på banken. Studentkonto. Vet redan att min första tenta är den 2 oktober på Journalistika grunder. Det låter spännande, skrämmande.
Vissa ska till London, några flyger mot USA. På ett plan & planerat att de ska upptäcka allt de får chans att se.
Själv ska jag med ett tåg till Kalmar, två timmar. Det är en stor resa för mig. Jag ska ju flytta dit. Adressändring får vänta,
än så länge ska jag ge Kalmar, Journalistiska grunder en chans. 24 oktober blir jag 20 år. Åh herregud. Nu börjar det ju bli allvar,
hela den här vuxengrejen. Vissa ska till London, några flyger mot USA. På ett plan & planerat att de ska upptäcka allt de får chans att se. Jag ska med upptäcka & se, sträcka fram handen och ta det som ges. Men varför är jag inte så modig som alla andra? Det frågar jag mig ibland. Jag ska till Kalmar & det skrämmer mig som om jag aldrig gjort något annat. De pratar till och med svenska. Dock en aning småländska men det går an att förstå.
Vissa ska till London, några flyger mot USA. På ett plan & planerat att de ska upptäcka allt de får chans att se.
Stensäkra, modiga & nyfikna.
Tänk att det darrar när jag tänker på tågresan. Ett sådant litet steg som är så svårt att ta.