Älskade mormor,
nu har du också lämnat oss.
92 år blev du,
och du kämpade länge,
med det starkaste hjärta,
och det största av dem alla.
Jag kommer aldrig att glömma dig.
När man var liten pysslade du om mig,
tröstade mig och fanns hos mig,
tills mörkrets faror gett sig av.
Kommer aldrig att glömma
dina underbara måltider,
(dina köttbullar & din köttfärs).
Kommer aldrig glömma hur du alltid fanns där för mig.
Dörren stod alltid öppen,
och din famn likaså.
Du har gett mig så mycket,
och du klagade aldrig.
Du levde med ett leende på läpparna.
Och ditt minne lever kvar.
För om världen känns tung,
och jobbig,
ska jag tänka på vad du skulle ha sagt.
- Såja, allt blir bra. Allt kommer att bli bra.
Älskade mormor, fast det känns så tomt
så vet jag att du har det bra nu.
Du lämnade oss och får nu ta morfars hand igen.
Du kommer alltid fattas mig.
Älskade mormor,
vila i frid.