Wake me up when september ends, känner jag nu. Bokstavligt talat. Varje gång solen inte skiner känns denna månaden så mycket tyngre. Det är mycket jobb i hemtjänsten, inte favoritstället precis. Men man känner att man gör nytta, & folk blir glada, så jag antar att det blir meningsfullt på något sätt. Igår var jag ledig och det behövdes. Gjorde lite ärenden, vuxen som man låter, haha. Var på stan då och träffade efter en stund Anna min klasskompis från musik. Det var jättekul, pratade & skrattade om allt som hade hänt & händer. Mycket har faktiskt förändrats sedan vi stod på pallen och skrek ut studentsången. En stor tragisk händelse med tyvärr, som en klasskompis som dök från en brygga och blev förlamad från axlarna och neråt. Bara tanken på det känns så himla skrämmande och främmande. För mig så har jag fortfarande minnet av honom från den underbara studentdagen, så det är nog inte förrän om jag någon gång kommer att att träffa honom, som jag kommer att förstå. Men man får lite andra perspektiv på saker och ting. Allt går inte som det ska, saker kan faktiskt ändras så himla snabbt.
Men det var jättekul att träffa Anna igen. Vi tog (as usual) middag på pastavagnen, ädelost&skinka, och sedan en fika några timmar senare på Madrix. Hon är sig lik och lika underbar. <3
På kvällen tog jag & Ewa vår nu vanliga springrunda, inte lika lyckat som sist, men vi tog oss igenom den i alla fall.
Och idag fyller hon år, Grattis sötsyster! Byxmyndig och allt. Minsann.
Idag har det varit jobb igen, vissa saker är lite obehagliga. Men det går nog bra. Om två dagar har jag helg och det är ju rätt underbart,
don't you think?