Några regndroppar faller fortfarande,
på denna sidan stan.
Som om hösten redan var här.
Jag har halsduken om,
men jag fryser fortfarande,
precis som jag är.
Några barn skrattar på andra sidan gatan,
de leker som om livet lekte med dem,
ett spel alla kan förstå.
Jag ler med dem,
och låter dem tro att världen är så.
På andra sidan travar ett gammalt par,
stöttar varandra,
och ger varandra det den andra inte har.
Löven ändrar färg,
och världen blev lite vackrare för en stund.
Som om regnbågen bländade mina ögon en sekund.
Världen är ganska fin ändå,
om man tittar från rätt håll.
Jag försöker titta upp,
solen värmer lite bättre då.
Jag har inga krav,
bara några steg till.
På andra sidan bron,
på denna sidan stan.
Där man väljer ensamma stunder,
när man själv vill.
Och drömmer sina
barnsliga drömmer och lite till.
Jag kan inte så mycket än,
jag behöver bara få vara.
Något får mig att orka gå,
några steg till ändå.
Jag vill förstå varför, ja, jag vill veta mer.
Hösten känns plötsligt bra i år.
Det gamla paret ler,
de låter mig att tro att jag livet förstår.
Fin är världen idag, nu behöver jag inte veta mer.
Ingenting kan förändra det jag just nu ser.