Tisdag. Och jag vaknade vid sjuåtta imorse. Gick upp, gjorde mig iordning för att åka till Kstad på europeisk jobbmässa med Emma & Petra. Hade en hel del ont i halsen, men förövrigt mådde jag bra. Måste bara säga en liten småsak men rulltrappor är underskattade. Det kommer ni med inse när rulltrappan för en gångs skull inte fungerar och ni är tvugna att gå upp, eller gå ner. Det fick jag göra idag. Typ fem gånger, från samma trappa. Bara för att få klaga lite. Jobbmässan gav väl inte riktigt helt det jag hade hoppats på. Jag är intresserad av London och ville se vad dem hade att erbjuda men pga av ekonomiförändringen nu påverkades även arbetarna och jobben blev färre och färre. Så det var inte så stor chans att få jobb i London, kanske utanför i någon mindre stad, så det lät ändå rätt mysigt. Men just nu känns det rätt stort. Det var väldigt mycket som skulle fixas inför något sådant så man får väl tänka igenom det några gånger extra om man nu ska göra det. Jag vill från Sverige, sen om det blir efter jag pluggat det får vi se. För plugga måste jag göra någon gång och jag har insett att Sverige räcker mer än väl för det. SÅ ja, nog om det. Det var en helt okej mässa. Emma & Petra verkade iaf nöjda eftersom halva informationen handlade just om vad Norde hade att rekommendera, även om det innebar regniga Bergen där solens strålar aldrig når?! Haha. Sedan bar det av till Burger King och där köptes det även en lyckokaka. Dem ser alltid så spännande ut.
I min stod det:
"Your patience will be rewarded soon"
Kände först, vilket tålamod? Jag har alltid känt att jag föddes utan. Men kanske har jag något någonstans.
Sedan bar det av till jobbet. Och där var det rätt slappt, och faktiskt riktigt kul idag. En på boendet som har skrattat nu två dagar varje gång han ser mig pga att jag har permanentat mig. Han tycker jag ser rolig ut. Jag försöker se det som en komplimang på något sätt, haha. Sedan kände jag hur jag började bli lite mer förkyld, och när klockan slog sju var dagens arbete helt klart. Tåget gick inte förrän nio, men roade mig med tv, metro, prata med nattpersonalen plus sedan så började idol, så det gick bra. När klockan var tjugo i nio hade nästan mina ögon också börjat rinna. Jag trodde inte man kunde bli sjuk så snabbt. Men gick till stationen, med min alltid trogna walkman och det var riktigt skönt. Höst är faktiskt skönt. Och nu dricker jag te för att det är bra, aldrig riktigt förtjust i det, men man har ju alltid druckit det för sångrösten så det ska väl hjälpa, får man hoppas. Nu ska jag snart sova.
Kanske lite OC först, det var ett tag sedan nu.
Sov sött.


Självutlösare är underskattat. Vi är en familj & vi är turister.
Jag är den exalterade pappan, Josse är den söta mamman,
och Sara är tonårsdottern som vill därifrån. Haha! Har ni sett något sötare?