ett steg fram blir två steg bak.

Jag vet inte varför jag blir så himla trött,
kanske ledsen.
Jag finner inga ord längre.
Jag har inte ork till mer sådant här,
jag tänkte leva livet.
Jag kommer inte kämpa mer.
Du får göra som du vill,
för jag bryr mig inte längre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0