Denna dag alltså. Jag är typ lost. ast. i världen.
Jag skojar inte.

Morgonen börjar med att jag går upp vid tio, allt är rätt lugnt. Åker till jobbet vid tolv. Börjar jobbet. Efter ett tag frågar en i personalen om jag hittar i kstad. Jag bara hyfsat kanske, men inte speciellt bra. Hon förklarar och jag ska åka till apoteket och sedan statoil och tanka. Jag känner att det är väl en uppgift jag kan klara av. Sätter mig i minibussen och backar ut. Motorstopp. Bilen dör. Tar ett tag men efter ett tag går den igång igen. Fortsätter vidare, vid en väjningsplikt samma procdur en gång till. Bilen dör. Ida från personalen får komma och gasa igång den. Kör vidare. Samma procedur när jag väl kommit ut på vägen, MITT på vägen. Den går igång igen och väl inne i kstad kör jag förbi apoteket vi skulle till och hamnar inne i ett gammalt kvarter på ett apotek som senare visar sig inte finnas längre. Hittar tillbaka till det rätta apoteket, handlar, kör till statoil. Påväg dit kör jag lite fel, vilse, lost. PÅ statoil fattar jag inte hur man tankar, men det går väl an med lite hjälp, och sedan efter lite strul med företagskortet så kör vi vidare. Åker mot avfarten mot kalmar (!). Jag är sanslös. Kör genom lite skogar och mot åhus för att sedan komma på rätt väg hem igen. Har aldrig varit så lycklig när jag ser skylten Vinslöv igen. Väl inne i Vinslöv kör jag fel...
På vägen hem från jobbet sätter jag mig trött i ett av tågets vagnar. Jag hör konduktörens
- Nya passagerare?
eka genom korridoren. Tar upp biljetten och ser att jag tryckt biljett från vinslöv till VINSLÖV.
Förklarar min tokighet för konduktören som tittar på biljetten, småler, och går vidare.
Tack.
Jag är förvirrad. Trött och lost.
Kanske bör jag bli lite mer på hugget.
Men jag är såhär, sorgligt eller inte.
Jag får väl helt enkelt leva att det blir fler usvängar för mig i livet.



Bokstavligt talat.