Jag vet inte ens hur många dagar det var sedan jag skrev sist. Och varje dag den senaste veckan har jag tänkt att nu minsann ska jag skriva, men icke. Det har varit lite mer än två fullspäckade veckor varvat med arbete, hemtenta, filmanalys, julfirande, fester, nyår och släktträffar&vänträffar. Mycket man hunnit med och imorgon åker jag tillbaka till Kalmar. I början av denna helg kände jag ett vemod inför att åka tillbaka. Jag ville stanna kvar här hemma, vid den brinnande öppna spisen, mammas hemlagade mat, allt stoj och ljud i huset, min underbara familj, promenader med Josse och den här mysiga stämningen som jul och nyår tillför. Men desto mer jag inser att januari måste förbi så ska jag försöka göra det så positivt jag kan. Helgen kommer spenderas i Kalmar och förhoppningsvis kommer den att vara rätt så lugn. Kanske kan det vara positivt att se framåt och planera kommande månader. Det finns ju väldigt många möjligheter. Idag när jag sjöng i kyrkan så pratade dem om nyårsförhoppningar, inte nyårslöften, utan nyårsförhoppningar. Inte saker man ska sluta göra, utan saker man också ska börja med att göra. Det tyckte jag stämde väldigt bra. Det är så dumt att ta med ordet löften i det hela ibland, det blir så seriöst och ouppnåbart. Förhoppningar...Hm, jo, det funkar!