Syster kom hem, jag saknar dig. Källaren är så tom utan dig. Jag saknar alla de gånger du går in i mitt rum på morgonen när jag fortfarande sover. Inte lika underbart då, men något jag saknar nu.
Men jag hoppas LA & Las Vegas är underbart, och imorgon ska jag checka med Onoff & Expert om inte mamma sa det.

Och imorgon är det fredag. Imorgon är det fredag, så härligt.
Och ny musik är också härligt.

Damien Letih & Dean Geyer fann jag nu ikväll. Blev lite kär i deras låtar. Jag behöver lite nytt,
lite ny musik.

Och sen så vet jag inte hur det blir med årets julkonsert "Den sjungande julgranen". Och de ska köra samma koncept som förra året och samma låtar, såja vi får se hur det blir med det.

I alla fall så ska jag sova nu. Sov sött.

Tisdag. Och jag vaknade vid sjuåtta imorse. Gick upp, gjorde mig iordning för att åka till Kstad på europeisk jobbmässa med Emma & Petra. Hade en hel del ont i halsen, men förövrigt mådde jag bra. Måste bara säga en liten småsak men rulltrappor är underskattade. Det kommer ni med inse när rulltrappan för en gångs skull inte fungerar och ni är tvugna att gå upp, eller gå ner. Det fick jag göra idag. Typ fem gånger, från samma trappa. Bara för att få klaga lite. Jobbmässan gav väl inte riktigt helt det jag hade hoppats på. Jag är intresserad av London och ville se vad dem hade att erbjuda men pga av ekonomiförändringen nu påverkades även arbetarna och jobben blev färre och färre. Så det var inte så stor chans att få jobb i London, kanske utanför i någon mindre stad, så det lät ändå rätt mysigt. Men just nu känns det rätt stort. Det var väldigt mycket som skulle fixas inför något sådant så man får väl tänka igenom det några gånger extra om man nu ska göra det. Jag vill från Sverige, sen om det blir efter jag pluggat det får vi se. För plugga måste jag göra någon gång och jag har insett att Sverige räcker mer än väl för det. SÅ ja, nog om det. Det var en helt okej mässa. Emma & Petra verkade iaf nöjda eftersom halva informationen handlade just om vad Norde hade att rekommendera, även om det innebar regniga Bergen där solens strålar aldrig når?! Haha. Sedan bar det av till Burger King och där köptes det även en lyckokaka. Dem ser alltid så spännande ut.
I min stod det:
"Your patience will be rewarded soon"
Kände först, vilket tålamod? Jag har alltid känt att jag föddes utan. Men kanske har jag något någonstans.
Sedan bar det av till jobbet. Och där var det rätt slappt, och faktiskt riktigt kul idag. En på boendet som har skrattat nu två dagar varje gång han ser mig pga att jag har permanentat mig. Han tycker jag ser rolig ut. Jag försöker se det som en komplimang på något sätt, haha. Sedan kände jag hur jag började bli lite mer förkyld, och när klockan slog sju var dagens arbete helt klart. Tåget gick inte förrän nio, men roade mig med tv, metro, prata med nattpersonalen plus sedan så började idol, så det gick bra. När klockan var tjugo i nio hade nästan mina ögon också börjat rinna. Jag trodde inte man kunde bli sjuk så snabbt. Men gick till stationen, med min alltid trogna walkman och det var riktigt skönt. Höst är faktiskt skönt. Och nu dricker jag te för att det är bra, aldrig riktigt förtjust i det, men man har ju alltid druckit det för sångrösten så det ska väl hjälpa, får man hoppas. Nu ska jag snart sova.
Kanske lite OC först, det var ett tag sedan nu.
Sov sött.


Självutlösare är underskattat. Vi är en familj & vi är turister.
Jag är den exalterade pappan, Josse är den söta mamman,
och Sara är tonårsdottern som vill därifrån. Haha! Har ni sett något sötare?

Några regndroppar faller fortfarande,
på denna sidan stan.
Som om hösten redan var här.
Jag har halsduken om,
men jag fryser fortfarande,
precis som jag är.
Några barn skrattar på andra sidan gatan,
de leker som om livet lekte med dem,
ett spel alla kan förstå.
Jag ler med dem,
och låter dem tro att världen är så.
På andra sidan travar ett gammalt par,
stöttar varandra,
och ger varandra det den andra inte har.
Löven ändrar färg,
och världen blev lite vackrare för en stund.
Som om regnbågen bländade mina ögon en sekund.
Världen är ganska fin ändå,
om man tittar från rätt håll.
Jag försöker titta upp,
solen värmer lite bättre då.
Jag har inga krav,
bara några steg till.
På andra sidan bron,
på denna sidan stan.
Där man väljer ensamma stunder,
när man själv vill.
Och drömmer sina
barnsliga drömmer och lite till.
Jag kan inte så mycket än,
jag behöver bara få vara.
Något får mig att orka gå,
några steg till ändå.
Jag vill förstå varför, ja, jag vill veta mer.
Hösten känns plötsligt bra i år.
Det gamla paret ler,
de låter mig att tro att jag livet förstår.
Fin är världen idag, nu behöver jag inte veta mer.
Ingenting kan förändra det jag just nu ser.

Idag har varit en bra dag, en ledig dag. Gick igenom lite av kursens innehåll och tyckte det kändes svårt. Men ändå vill jag ge det en chans, det ska vara lite att bita i. Hehe. Och sedan åkte Jag & Josse till Kristianstad för att jag skulle växla pengar på Forex, dollarn har redan stigtit till 6,51 nu så man får passa på känner jag. Efter det gick vi och fikade på ett jättemysigt ställe & pratade New York. Det var längesedan vi gjorde något sådant, och det var mysigt. Jag handlade, impulshandlade en väska. Brun, och snygg. Man kan väl inte ha för många? Umgås jag för mycket med Elisabeth kanske, Sophie med, och Josse? Tre på samma gång, jag kan inte stå emot. Haha! I alla fall, men jag är nöjd.
Och nu ikväll har jag varit med Emma på badhuset och simmat & bubblat. Det var skönt, faktiskt. Jag trodde inte simning var så avkopplande, men jag ska nog bege mig dit någon gång nästa vecka och simma. Vill någon följa med så säg till :). Och nu ikväll har jag sett idol, som fyra gånger innan, och det är kul. Faktiskt. Nya idoljuryn om man ska analysera lite är faktiskt bra, och mer professionella än förra juryn. Tyvärr Kishti, du var unik, men du var inte så mycket mer. Och sedan tänkte jag på det. Alla dem bara snackar om hur "Åh, min största dröm har alltid varit att bli artist, typ i världen, typ Hollywood". Och det är bra med drömmar, och det är bra med mål. Men är inte kändisskap lite ute nu? Jag menar ute kan de aldrig vara, men själva den här grejen att vara känd. Egentligen har nästan varje människa varit på någon konsert, uppvisning eller liknande där en "kändis" har varit. Alla vet redan att de inte är odödliga människor och att de också får finnar. Kändisar är inte så intressanta längre. Men verkligheten är. Deras drömvärld må vara glammig, men är den inte mer så tröttnar vi lika snabbt igen. Jag menar, om en människa skriver låtar om verkligheten, om sitt eget liv, sin tragiska barndom, sin mamma som fått cancer, eller om hur man aldrig fick den man älskade, så smälter vi på något omedvetet sätt och vill bara höra mer och mer. I alla fall gäller detta för mig. Man vill kunna känna med, man vill kunna förstå och man vill kunna finna någon sorts sanning. Sång om smink och party funkar sjukt bra som dansmusik en fredagskväll men ingenting vi har i hörlurarna när vi vill lyssna på vår favoritlåt, eller bara lyssna för att må bra. Samma med filmer. Alla har redan sett action, orealistiska händelser, monster som tar över världen, omänskliga saker och överdrivet, och tycker inte det är så sanslöst kul längre. I alla fall inte intressant. Man vill ha mer? Man vill kunna känna mer. Situationer som bara kan skapas på film är häftiga några stunder tills man tröttnar. Och sedan? Då kanske en story om barnen i Afrika, miljöhotet, mobbning och misshandel kan få en att rysa lite mer. På ett sånt där sätt som man gör när man känner en rädsla för sanningen, och känner att "Fy, sjutton, att det är såhär". 
Jag har känt så många gånger. Och det är sådant jag kommer ihåg. Smaken är olika.
Men för mig vinner reality i längden.
Jag vet inte, det var bara en tanke.

Jag är så sanslöst trött när jag slutat jobba. Och imorgon är jag ledig så idag har jag riktigt släppt efter. Man blir som man lever, och det stämmer på mig. Jag tar hand om gamla hela dagarna att jag själv lever som dem, haha! Nej men seriöst, jag går upp klockan sex, och när jag kommer hem så är jag så trött att jag måste vila middag. Kanske dålig jämförelse men jag är iaf helt slut att jag aldrig sovit så mycket. Fast iofs inatt kunde jag inte sova, hade en sådan magvärk att jag låg vaken mitt i natten och försökte döva smärtan med att lyssan på Absoloute Romance, det funkade, med lite hjälp av Alvedon. Och nu sitter jag här, och imorgon är jag ledig. Fy vad jag tjatar, men det är skönt.
Och idag vid middagsbordet fick jag reda på lite mindre trevliga saker. Okej, min familj är tokig och tacka mig för att jag lever på 2000-talet. Speciellt när mamma entusastiskt berättar om gamla historier om morfar som vaknar på natten och jämrar sig och det visar sig vara en mus som drar han i håret, eller när mamma i rummet bredvid vaknar av att det prasslar i papperskorgen och det sedan hoppar en mus upp därifrån. Bokstavligt talat, HOPPAR?! Usch. Alltså jag skrattade så, men ändå var jag tacksam, inte så ofta sådant sker nu, såvitt jag vet. Jag är så sjukt rädd för möss, jag tycker dem är så äckliga och bara tanken på deras svans hängandes efter får mig att rysa. Inte blir det bättre att jag varvarannan natt vaknar eller hör ljud ifrån rören som går runt i mitt rum, att det gnager och har sig, usch och fy. Min värsta mardröm, är seriöst, att antingen simma i ett hav och det kommer en haj, eller att en mus trillar ner från mitt rör ovanför min säng, och hamnar på mig, i ansiktet. Usssch, jag bara ryser av att skriva om det. I alla fall, tack och lov att vi lever på 2000-talet, då är inte möss en vana att ha i huset, och Simba & Smulan får äta så många möss dem vill, vissa djur behöver man faktiskt inte se att dem lever. Och sen en annan sak på tal om möss så har mina småsystrar sin hamster, PÅ VINDEN, jag menar hur normalt är det? Skyll inte på mig om den glöms bort och när vi om 20 år beger oss upp för att damma upp och rensa ut hittar en hamsterbur och utbrister "Nej, men fanns den här?" Tokigt, men roligt. Våra familjemiddagar är riktigt underhållande, med bråk eller skratt, men underhållande iaf. <3
Och imorgon åker syster med Bella till USA. Inte ens hemma förrän den 28 september, jag kommer att sakna henne jättemycket! Hon är seriöst en av dem jag kan berätta allt för. Eller jag kan nog berätta för många, men hon är en av dem som jag vill ska veta. Hon dömer aldrig, och hon kan förstå vad jag säger. Vissa aktar jag mig för att berätta för att jag tror inte dem förstår eller så har dem åsikter och tycker att det är fel. Men inte hon, hon säger vad hon tycker, alltid, men hon lyssnar ändå. Jag älskar dig och jag kommer att sakna dig. Det kommer att vara tomt. Men nu har jag två systrar på andra sidan Atlanten, och två hemma, så jag är inte helt ensam.
Take your time, and have the time of your life.



Du& jag syster.
Så ja, godnatt.

Det är höst snart. Igår var jag sommarklädd. Med shorts och linne, plus leggings för att inte frysa allt för mycket. Men nu bryr jag mig inte, det får gärna bli höst. Märkte det när jag gick hem från Maxi i torsdags kväll vid niotiden hur skönt det är när det inte är för kallt, men inte för varmt heller. Höstkvällar slår ganska mycket faktiskt. Det är mys på det. Och idag är jag ledig och jag vet inte vad jag ska göra. Fixa min mobil som inte har något ljud längre, och det ska vara en walkman. Ikväll är det elvira, kände mig sugen på det för ett tag, men vet inte riktigt. Vi får se.
Sedan är min syster smart. Utan att hon ens tänker på det kläcker hon ur sig meningar som faktiskt är så sant.
Hon sa: Sarah, kan inte saker bara få vara? Ingen förklaring. Bara vara.
Det är faktiskt sant. Inga svar, bara få vara.

solen skiner,
medan sista sommardropparna faller.
en annan gång säger du,
en annan dag hoppas jag.
du ger mig handen, jag håller inte om den.
du säger varför?
jag tar handen.
jag håller den hårt.
du säger att du måste gå.
jag säger att jag vet.
du säger snart så.
jag säger ingenting.
jag ser dig gå.
jag viskar hejdå.
till någonting,
som blev ingenting.

Jag orkar inte jobba idag, usch.
Jag gäspar hela tiden och det regnar ute
så jag vill bara somna om på soffan igen.
Men icke. Men men,
Grattis Christoffer, 20 år idag! Hoppas ölen smakar! ;)
Och så vill jag länka till min syster som överraskande nog också skaffat blogg,
hon heter http://bybettan.blogg.se. Kolla in! ;)
Plus att checka in min nya egendesignade ipod här på vänster sida.
Och lyssna med såklart.
Och annars kan ni väl tänka på mig ni som sitter inne i era hus & kollar mysfilm
 medan jag åker runt och jobbar.
Aja, nu ska jag inte klaga. Jag fick i alla fall sovmorgon.
PussHejs.

... and it will be my last.


Det är underbart att hitta ny musik.
Nya artister med låtar som får en att rysa.
Ibland tror jag att jag har tröttnat på musiken.
Jag orkar inte lyssna,
jag orkar inte spela.
Jag vill verkligen inte höra mig själv sjunga.
Och skulle någon fråga,
vilken är din favorit?
Skulle jag osäkert svara,
utan något svar.
Jag har inga favoriter.
Jag kan ingenting alls.
Jag kan inte musik.
Jag har nog ingen koll.
Och jag ska ha studerat det,
i TRE år.
Noll koll,
jag bara flyter med,
som i en fin melodi
då behöver jag inte veta.
En stund utan bakgrund och upplägg,
då vill jag vara spela.
Om och om igen,
utan att någon lyssnar,
en stund med mig själv,
en stund för det här.
Jag har ingen koll,
jag kommer inte ens försöka.
Men när melodin börjar spelas,
och det är mina fingrar som bildar.
Så vet jag varför jag spelade,
alla de tre åren,
och alla de tio till.
Varför det är en sådan del i mitt liv,
och varför jag älskar att spela det.
Jag behöver inte veta,
jag ska inte ge det en chans,
får jag bara lyssna,
så har mitt liv fått sin glans.