ett steg fram blir två steg bak.
Jag vet inte varför jag blir så himla trött,
kanske ledsen.
Jag finner inga ord längre.
Jag har inte ork till mer sådant här,
jag tänkte leva livet.
Jag kommer inte kämpa mer.
Du får göra som du vill,
för jag bryr mig inte längre.
bokstavligt talat - jag är ganska sanslös.
Jag skojar inte.
Morgonen börjar med att jag går upp vid tio, allt är rätt lugnt. Åker till jobbet vid tolv. Börjar jobbet. Efter ett tag frågar en i personalen om jag hittar i kstad. Jag bara hyfsat kanske, men inte speciellt bra. Hon förklarar och jag ska åka till apoteket och sedan statoil och tanka. Jag känner att det är väl en uppgift jag kan klara av. Sätter mig i minibussen och backar ut. Motorstopp. Bilen dör. Tar ett tag men efter ett tag går den igång igen. Fortsätter vidare, vid en väjningsplikt samma procdur en gång till. Bilen dör. Ida från personalen får komma och gasa igång den. Kör vidare. Samma procedur när jag väl kommit ut på vägen, MITT på vägen. Den går igång igen och väl inne i kstad kör jag förbi apoteket vi skulle till och hamnar inne i ett gammalt kvarter på ett apotek som senare visar sig inte finnas längre. Hittar tillbaka till det rätta apoteket, handlar, kör till statoil. Påväg dit kör jag lite fel, vilse, lost. PÅ statoil fattar jag inte hur man tankar, men det går väl an med lite hjälp, och sedan efter lite strul med företagskortet så kör vi vidare. Åker mot avfarten mot kalmar (!). Jag är sanslös. Kör genom lite skogar och mot åhus för att sedan komma på rätt väg hem igen. Har aldrig varit så lycklig när jag ser skylten Vinslöv igen. Väl inne i Vinslöv kör jag fel...
På vägen hem från jobbet sätter jag mig trött i ett av tågets vagnar. Jag hör konduktörens
- Nya passagerare?
eka genom korridoren. Tar upp biljetten och ser att jag tryckt biljett från vinslöv till VINSLÖV.
Förklarar min tokighet för konduktören som tittar på biljetten, småler, och går vidare.
Tack.
Jag är förvirrad. Trött och lost.
Kanske bör jag bli lite mer på hugget.
Men jag är såhär, sorgligt eller inte.
Jag får väl helt enkelt leva att det blir fler usvängar för mig i livet.
Bokstavligt talat.
en annan story.
Denna helg är det fullt med jobb, ca 20h jobb. Plus en grillkväll hos Elias ska hinnas med. Men tempo gillar vi. Jag i allafall. Jag känner det, jag pallar inte med slappt och sölande. När det är segt då mår jag som sämst. Jag gillar detta när jag vet vad som kommer, helt oplanerade dagar kan göra mig lite orolig, och rastlös. För mycket planering gör att man känner sig jäktad och därmed slutar det med att man inte gör något alls. I alla fall, det var en parantes (utan parantes). :P
Och igår fick jag brev från Kalmar Högskola. Har blivit antagen till fyra kurser,
- datorn som musikinstrument
- podcasting ljud & video för webben
- multimedia för webben
- designa för webben
Och nu ska jag bestämma mig bara, hur jag ska göra med det här. Har funderat en hel del på det redan. Jag vill resa och göra allt det där innan jag fokuserar på en seriös utbildning. Men med vilka pengar ska jag resa med? Nu ska jag till New York, en helt underbar resa blir det säkerligen, men sedan har jag inte pengar till så mycket mer. Så kanske är det bra att plugga en distanskurs och jobba lite, och sedan fokusera på att resa. DÅ när jag har pengar.
Eller något.
Jag ska fundera lite till. Svårt men spännande. Det är faktiskt ganska spännande,
allt det här nya.
...ett par ögon som lyser.
hon tar en titt i spegeln på väg ut, hon ler, flickan ler, tjejen hon blivit.
med drömmar som gick i kras, med misslyckanden,
och med människor som lämnade henne.
flickan ler fortfarande.
hon reste sig upp,
någonstans på vägen,
var det en hand som hon grep om,
och som drog upp henne.
sakta men säkert.
därute kan hon höra fiskmåsarna,
gardinerna fladdrar ut genom det öppna fönstret.
skärgården är som vackrast vid den här tiden på året.
hon drar fingrarna genom håret.
en vacker dag idag.
inget hon behöver,
men en bonus passar bra.
hon tar en djup suck.
av lättnad.
av längtan.
av att få vara den hon är.
hon vänder på klacken och beger sig in igen.
hon tittar inte sig i spegeln.
hon vet redan vad spegelbilden visar.
ett leende som pryder hennes läppar.
ett par steg som vet vart dem är påväg,
steg hon tillsist tog sats till att ta själv.
ett par ögon som lyser.
äntligen är jag här.
lycka.
I don't need to know, I just need to be.
Har precis kommit hem från en klassfest hos Ward. Klassfest och klassfest, det var väl ca 10 från klassen, men det var mysigt ändå. Det är synd att det är inte förrän nu man börjat prata med vissa. De tre åren går så snabbt och man har så mycket att annat att fokusera på då, att ha ork att ta sig igenom de dagarna. Och nu efter dessa tre år, när man kan andas ut och tänka tillbaka, så är det mycket man inte gjorde, men en stor anledning varför också. I alla fall var det kul att höra vad alla höll på, hade för framtidsplaner och för inställning de hade för framtiden och nuet. Vissa chillade, vissa hade verkligen tagit sig en funderare och vissa, som jag, började så smått nu fundera på vad man ska göra. Jag själv är förvirrad. Men det var kul att höra vad folk gjorde. Mysstämning. Något jag behövde. Jag har inte insett det förrän nu vilka sköna människor med sköna inställningar jag var omringade av i tre år, ES3MU, ni var verkligen mer än vad jag trodde.
Och nu sitter jag här, skönt trött, några cider i kroppen, och är hungrig. Jag har insett varför jag är en kvällsmänniska. Jag älskar den friheten man har på kvällen efter en utekväll eller när man har jobbat. Det här när man känner att man har all tid i världen. Inga tider att passa, ingen tid som går förlorad, det enda man förlorar är att man får lite mindre sömn.
Nu är klockan tio i ett och jag ska kolla friends. Så många avsnitt jag orkar tills jag somnar i min säng.
Underbart. 
you, baby, you.
your friends all plead for you to stay
sometimes beginnings aren't so simple
sometimes goodbye's the only way ]
för en annan dag,
är inte idag.
när orden blev till tankar,
och längtan blev en önskan.
då viskar jag inte ens längre.
då hoppas jag bara.
på en annan dag,
som inte är idag.
kanske imorgon.
fredagslyx.
Idag har jag jobbat & tränat inför morgondagens spelning på bröllop i Höör. Är nervös, men försöker inte tänka allt för mycket på det, det brukar gå bra då.
Och nu ska jag äta fruktsallad som min söta syster har gjort. Ska bli en lugn och skön slappekväll, och imorgon ska jag inhandla min mobil :) Äntligen nåbar igen, eller rättare sagt, jag kan nå andra igen. Man blir lite lost utan, sorgligt eller inte, men så är det.
Lyssnar på Linkin Park - Shadow of the day, riktigt fin låt! Har aldrig gillat dem innan men den här låten, mm, underbar.
Jag tänkte på det ikväll hur jag är när jag umgås med min syster, eller när vi bara är hemma vi två. Jag blir lillasyster, hur gammal jag än är, för lillasyster är inte bara en benämning på att jag är yngre än henne och att vi är systrar, utan jag blir den lilla systern som bara glider med och släpper allt ansvar medan hon tar på sig allt och blir den förståndiga. Haha. Det är kul när man tänker efter. Men det är rätt skönt att slippa ansvar, speciellt efter jobb, när allt bara består av ansvar.
So long.
Love.
number one - [email protected]
Och jag har fått massvis med låtar av min kusin Sanna ikväll. Riktigt bra låtar,
som jag ska fylla min nya mobil med. Mycket nytt, men det behövdes nu.
sarahaxelson.blogg.se
den gamla - checka in - goldensky.blogg.se
